Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VII Jesu bud om äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas genvägar, och den som söker förkorta den,
får börja om igen.
Ett annat fall är vanligt. Intet äktenskap är helt
fritaget därifrån. Under den äktenskapliga
sammanlevnaden åsamkas genom mänsklig synd och
svaghet inbördes skuld. Då gäller det att praktisera den
kristna läran om ångern och förlåtelsen och
återupprättelsen. Denna skuld kan gå ända till den
otrohet, som i Mattei text benämnes äktenskapsbrott.
Är där gränsen given för den kristna förlåtelsen och
för den kärlekens trohet, som ligger därunder?
Augustinus skriver om äktenskapsbrott: »Varför
skulle icke en troende man mottaga sin (otrogna)
hustru, när kyrkan upptager henne? Eller varför
skulle icke hustrun förlåta sin otrogne man, om han
ångrar sig, då Kristus förlåter honom?»[1] Redan
bekantskapen med Jesu ord Matt. 18: 22: »Icke sju
utan ända till sjuttio gånger sju gånger skall du
förlåta», borde hava gjort de kristne sedelärarne
och exegeterna misstänksamme mot det hos Matteus
tillagda undantaget från äktenskapets
oupplöslighet. En sådan förkortning av förlåtelsens möjlighet
och plikt och av upprättelsens möjlighet ligger
sannerligen ej i Jesu ande. Huru många sköna exempel
skulle vi ej kunna nämna, då den ene makens
kristliga kärlek visat kraft att förlåta och föra den
brottslige genom ånger och förödmjukelse ur fallet
till ett renare och högre sinne än tillförene.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
