Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IX Stå icke emot den, som är ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsätta att föra krig, så telefonera de en vacker
dag till oss från Amerika: ’Stilla därnere’!» Denna
vändning var av stor oratorisk verkan och uttalade
en då allmän övertygelse, att den nordamerikanska
fristaten var fredens förnämsta skydd och
förhoppning. Vi hava fått uppleva, att just denna stat
brutit freden. Och ännu mer. Den krigiska andan och
erövrarens maktlystnad hava endast behövt några
veckor för att hos detta folk växa till en höjd, som
kommer gamla Europas till tänderna väpnade
stater och kejsare att baxna liksom inför en kraftig
karikatyr av deras egna knappt erkända, halvt
begravna, krigiska storhetsdrömmar. Arvtagarne
efter May Flowers puritanska besättning säga på
sina predikstolar: »Europa står slaget av häpnad
och beundran över våra hjältebragder ... Herren
Zebaot har givit filisteerna i våra händer... Hela
världen skall varda full av vår (krigs-) ära, och
hedningarna skola darra.[1] Vad skola vi säga härom?
Betyder det att Förenta Staternas fredsvänlighet
var endast humbug och sken? Så dömer måhända
gärna en europé ifrån den europeiska synpunkten.
Skulle vi lyssna till en amerikansk patriot av det
ädlare slaget, skulle han icke vidkännas ord,
liknande de sistnämnda, utan säga: »Här visade sig
kriget vara det enda medlet efter Spaniens alla
brutna löften att, göra slut på ett skamligt och
outhärdligt tillstånd.» Det är detta svar, som har
betydelse för vår utredning. Även med bortseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
