Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IX Stå icke emot den, som är ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetet, att denna tid må komma? Ingalunda. Det ena
och i synnerhet det andra är enligt min tanke
nödvändigt förbundet med den kristna tron. Vi behöva
icke gå långt tillbaka för att finna, huru lätt de,
som sätta snäva gränser för utvecklingen, komma
på skam. Men kriget är en företeelse, vars
upphörande ej beror på individens eller den enskilda
statens godtycke. Enligt planen för Guds uppfostran
av människosläktet måste här staterna emellan en
samfundsbildning försiggå, likaväl som för de
mänskliga individerna statsbildningen varit och är
en oumbärlig uppfostran av oberäkneligt sedligt
värde. Även härvidlag gäller det, att lagen och den
lagfästade ordningen är en uppfostrare till Kristus.
Duellen är en kvarleva från en tid, då
medlemmarne i samma land levde med varandra i samma
anarki som nu staterna. Kriget är principiellt ej
mer nödvändigt än nävrätten inom samhället. Har
det undret kunnat ske, att de vilda individerna
samlats till en organism, ett »samhällsdjur»,[1] och
samarbeta i stället för att »bita» (Paulus) varandra,
så kan även i större enheter av människosläktet,
ja, i dess hela omfattning idén av ordning och
organisk samverkan under rättens form förverkligas.
Av vad vi redan känna av Tolstoys uppfattning av
samhället, kunna vi a priori förstå, att han ej skall
tillmäta organisation staterna emellan någon
betydelse i och för det av honom utdömda krigets
upphörande. Alla de fredssträvanden, som räkna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
