Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IX Stå icke emot den, som är ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blod, men det var i själva verket.ett brott emot
rättvisan. Jesus dömdes på en falsk anklagélse, ett
intyg för alla tider att staten och dess verktyg aldrig
kunna bli en tillräcklig garanti mot den mänskliga
synden och ondskan, men intet skäl mot den höga
relativa uppskattning av staten, liksom i allmänhet
av det mänskliga livets ordningar, som Jesus givit
oss i arv och som hör till kristendomens
segertecken.
Det är sant, att en ojämförligt starkare och
verksammare kristen ande i våra samhällen och hos de
kristna personligen skulle bespara statsmakten att
ingripa med våld, I ett samfund, där Kristi
bekännare bildade en övermäktig ström av kärlek och
rättfärdighet, skulle ondskans makt hållas nere utan
yttre våldsåtgärder, och missdådarens samvete med
eller mot sin vilja dragas med. Men sådant är ej
utseendet ens i de högst stående av våra stater. För
människohjärtats hårdhets skull måste samhällets
rättsutövning kunna ingripa med våld på enskildas
frihet. Huru mången gång har också icke
fängelsetiden blivit till andlig välsignelse och till sedlig
förnyelse för dem, som brutit mot samhällets ordning.
För det mesta glömmer man bort, att straffet
kännes såsom ett behov av den brottsliges samvete.
Man glömmer också gärna den förfördelade. (En
djupgående undersökning härav finnes i Walter
Simons föredrag vid Ekumeniska mötet i Stockholm
1925. Se min bok: Kristenhetens möte i Stockholm,
sid. 424 ff., där hans föredrag är översatt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
