Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IX Stå icke emot den, som är ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lekamligen, så att den behövande får sin nödtorft,
och andligen, så att hans hårdhet besegras av den
offervilliga kärleken. Därvid är människan
oändligt mycket mer värd än all vår egendom (jämför
Luk. 16:1——9).
Den kristliga kärleken vill hjälpa. Det var därför
i full överensstämmelse med Jesu ande, som Luther
gav välgörenheten i samfundet till mål att upphäva
allt tiggeri. De praktiska åtgärder, som blivit en
följd av Luthers grundsats, äro icke blott en heder
för staten, utan ock för kristendomen, som ingivit
dem. Men det är nödigt att här påpeka en
begreppsförvirring, som människosinnet gärna insmyger.
Luthers grundsats hade till mål icke att bespara den
ena parten obehaget att giva, utan att verkligen
hjälpa den andra parten. Sålunda lider Jesu bud
intet intrång av välgörenhetens ordnande. Vi behöva
endast se på Luthers eget uppoffrande liv för att få
ett levande bevis på osanningen i den romerska
beskyllningen mot protestantismens behandling av de
fattiga för att vara hård och beräknande. Erik
Gustaf Geijer anförde i sitt tal vid jubelfesten 1817 ur
Luthers testamente av 1517: »Gud, jag tackar dig av
hjärtat, att det varit din vilja, att jag pä jorden
skulle vara en fattig och en tiggare, kan därför
varken lämna hus, åker, penningar eller gods efter mig
åt min hustru och lille son. Såsom du har mig dem
givit, så anförtror jag dig dem åter, du rike,
trofaste Gud! Föd dem, lär dem, uppehåll dem, såsom
du mig har fött, lärt och uppehållit!» Men redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
