Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett gammalt böneord giver sig självt. De gamla
bönerna av de äkta, beprövade bedjarne inställa sig.
Och tager du dem, får du märka deras kraft att
rannsaka och hjälpa. I min trötthet och ensamhet
låta de mig tala till min Gud vad mitt hjärta
behöver. Då bliva de gudsord, jag har i minnet, för
mig till verkliga böner. Allt mer lägges av mig in i
de gamla bönerna. Det finnes där på förhand. Men
jag behöver växa, mitt andliga liv, mina böner
behöva näras och tilltaga för att fylla ut de gamla
bönerna. Här gör jag en underbar erfarenhet med
de äkta bönerna, framför allt med Herrens bön.
Mina enklaste, mest elementära behov fingo sitt
uttryck däri. Men ju mera jag lever mig in i den,
desto mer uppdagar jag av dess djup.
Jesu ångestrop på korset var ett gammalt ord:
»Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!»
Men hans själ talade däri.
Bengel framhöll också (enligt Ritschl,
»Geschichte des Pietismus III, 98») mot pietisterna på sin tid
den fara, som är förenad med fri bön trots dess
stora betydelse och dess karaktär av att vara en
företrädesrätt för levande kristna, och värdet av
redan givna böner, som av dem förkastades. Han
framhöll just Jesu föredöme i detta stycke.
Bönelivet och bönhörelsen äga förvisso sina
gudomliga lagar. När religionen fattas i sin kärna och
sitt djup, vilket icke kan ske utan ett mödosamt
arbete av samma slag, som när guldkornen vaskas ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
