Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om.»[1] För vårt sammanhang gör det tillfyllest
att framhäva trenne moment. Dels den fulla
tillförsikt, förtröstan utan tvekan och tvivel, som är
villkor för en verksam bön. »Om I haven tro och icke
tvivlen, så skolen I icke allenast kunna göra sådant
som skedde med fikonträdet, utan I skolen till och
med kunna säga till detta berg: ’Häv dig upp och
kasta dig i havet’, och det skall ske. Och allt vad I
med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.»<h2></h2>
(Matt. 21: 21—22. Jämför Matt. 17: 20, Mark. 11:
24, Joh. 11: 22, 40). Dels hör till bönen i Jesu namn
den fullkomliga lydnad och undergivenhet, som är
oskiljaktig från förtröstan och varpå Jesus givit oss
det största provet i sitt böneliv: »Ske din vilja.» Brist
på bönhörelse är brist på lydnad. En del av
innehållet i denna lydnad, den del, som är riktad mot
människorna, angiver Jesus i bergpredikan Matt.
6: 14—15. Mark. 11: 25—26. Vidare fordras ett
förlåtande sinnelag: »såsom ock vi förlåta».
Men även med dessa viktiga begränsningar, som
Jesus själv härleder ur sin oförlikneliga
gudsgemenskap och ur sitt eget religiösa medvetande,
bliver rum övrigt för bönens självverksamhet och
makt, av Jesus betygad i bergspredikans ord:
»Bedjen, och eder skall varda givet». Bönen kan icke
lära Gud något. Därför betyder ordens myckenhet
ingenting, ja, aposteln tolkar rätt Jesu mening om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
