Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Den sanna religionens kännetecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
förelse: »Jag väntar, o min Gud, på den frälsning
som du lofvat.»
Egyptierna voro hemfallne åt afguderi och
vidskepelse. Till och med Guds egendomsfolk förleddes
af deras exempel. Men Moses jämte en och annan
förtröstade likväl på Honom, den osynlige, och
tillbådo honom, blickande i tron mot de eviga gåfvor
han åt dem tillredde. .
Greker och romare gjorde därefter tron på sina
falska gudomligheter rådande. Skalderna uppdiktade
den ena myten efter den andra, och filosoferna delade
sig i alla möjliga skolor. I de obemärkta bygderna
af judarnes gamla land uppträdde dock fortfarande
utvalda personligheter med förutsägelser om honom,
som var känd endast af dem.
Slutligen var tiden fullbordad, slutligen kom han
själfl. Och huru många sekter och irrläror än må
hafva uppstått, huru många riken än gått under, huru
många förändringar än inträffat sedan dess, har den
kyrka, som tillbeder honom, hvilken städse varit
tillbedd, dock allt fortfarande ägt bestånd. Och det
underbara, det exempellösa, det påtagligt gudomliga är, att
denna religion, som alltid funnits till, också alltid varit
föremål för hat och strid. Otaliga gånger har hon varit nära
att i grund fördärfvas och omintetgöras, och lika ofta har
Gud genom utomordentliga kraftbevis återupprättat
henne. Det ligger någonting säreget, någonting slående
häri, liksom däri, att hon städse bibehållit sig, utan att ge
efter, utan att böja sig för några despotiska maktspråk.
Samhällena skulle gå under, om icke allt
emellanåt deras lagar finge vika för nödvändigheten. Men
aldrig har kristendomen fogat sig i något dylikt, aldrig
betjänat sig af sådant, ehuru visserligen äfven den
behöft jämkning och förädling. Idéer och samfund
kunna hålla sig uppe rätt länge genom eftergifter.
Detta är dock, strängt taget, icke att bibehålla sig.
Slutligen störta de dock samman helt och hållet. Men
att denna religion städse fortlefver, och detta alltjämt
lika okufvad — det vittnar om något som är af Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
