Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Den sanna religionens kännetecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf lärer, att efter syndafallet Gud icke vidare
uppenbarar sig i full klarhet och åskådlighet, och som
ju till sin innersta kärna utgöres af hemligheten om
Kristus såsom vår Frälsare, hvilken, i s)ig förenade
gudomlig och mänsklig natur, uppfyllt villkoren för
att rycka människorna ur syndafördärfvet och försona
dem med Gud.
Det är således två grundsatser, som denna
religion vill inplanta, nämligen dels att det finnes en för
oss förnimbar Gud, dels att vårt syndafördärf gjort
oss honom ovärdiga. Bcekantskapen med båda dessa
sanningar är ju för oss lika viktig. Det innebär för
oss människor icke mindre fara att känna Gud utan
att inse vårt eget fördärf, än det är att inse vårt eget
fördärf utan att känna den, som förmår frälsa därutur.
Ensidighet härvidlag leder antingen till högmodet hos de
filosofer, som visserligen haft kunskap om Gud, men icke
insett sitt eget elände, eller också tıill ateisternas
förtviflan, hvilka väl känna till sitt elände, men icke veta
utaf någon Gud och någon förlossare. Och likasom det
å ena sidan är för oss lika viktigt att besitta
erforderlig kunskap i båda dessa afseenden, så är det å andra
sidan ett bevis på Guds barmhärtighet, att hans
uppenbarelser äro i det ena afseendet lika tydliga som i det
andra. -
Härom är det kristendomen rör sig. Det är detta,
som utgör dess innersta väsen. Från den synpunkten
är det vi hafva att betrakta världsförloppet och tillse,
huruvida icke allt däri går ut på att bekräfta dessa
kristendomens båda grundsatser.
XII.
Den som icke inser, att han är full af högmod
och inbilskhet, brister och svagheter, orenhet och
orättfärdighet, den måste vara alldeles förblindad.
Och hvad skall man då säga om den som inser detta,
men likväl icke längtar efter befrielse därifrån? Hur
är det möjligt att hysa annat än vördnad för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
