Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Andra vittnesbörd om Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
fullbordadt. Därför voro under hela denna tid
undcerverk nödvändiga. Nu erfordras inga ytterligare
sådana till bevis för kristendomens sanning, ty det stora
underverket, att profetiorna gått i fullbordan, har ännu
icke upphört.
IV.
Det tillstånd, hvari judarna befinna sig, är
likaledes ett talande vittnesbörd för kristendomens
sanning. Det är någonting ytterst märkvärdigt, att efter
så många århundraden detta folk ännu kan lefva
kvar, och det under så mycket lidande. Där går det,
där irrar det — ett lefvande intyg om honom, som
det förkastade, en gripande erinran om den, öfver
hvilken det ropade sitt »korsfäst, korsfäst!»
Men befunno de sig icke i nästan samma
belägenhet under den babyloniska fångenskapen? — Nej.
Deras spira blef genom denna fångenskap icke
bruten, emedan de hade löften och förutsägelser om att
få återvända ur densamma. När Nebukadnezar
bortförde dem, blef, för att de icke skulle frukta, att spiran
därigenom vore tagen ifrån Juda, det dem
förutlofvadt, att deras fångenskap skulle vara blott en
kort tid samt att deras rike åter skulle blifva
upprättadt. Profeter tröstade dem under denna tid, och
de fortforo att hafva konungar. Men denna andra
dom öfver dem är utan löfte om återupprättelse, detta
andra bortförande är utan profeter, utan konungar,
utan någon tröst, utan något hopp, ty spiran är för
alltid tagen ifrån Juda.
Det var ingen verklig fångenskap den, som var
förenad med försäkran om att efter sjuttio år blifva
befriade. Men så är det icke nu. Hvar är hoppet
nu?...
Gud har utlofvat att, om han än förskingrade
dem som agnar åt all världens håll, han dock åter
ville församla dem, om de troget hölle fast vid hans
lag. De hålla också ihärdigt fast vid den. Och
likväl förblifva de ännu alltid förskingrade och förlryckta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
