Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hvarför Gud döljer sig för några, men uppenbarar sig för andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
draga den slutsatsen, både att en Gud finnes, och att
människorna äro ovärdiga att nalkas honom.
III.
Guds verksamhet går mer ut på att helga vår
vilja än att utveckla vårt förstånd. En fullkomlig
klarhet skulle endast gagna förståndet, men skada
viljan. Om intet dunkel funnes, skulle människan icke
känna sitt fördärf. Om intet ljus funnes, skulle hon
icke hoppas på förlossning från synden. Det är
således icke allenast vist, utan äfven för oss gagneligt,
att Gud både fördolt och uppenbarat sig, eftersom
det är lika farligt för människan att känna Gud utan
att känna sin ringhet som att känna sin ringhet utan
att känna Gud. đ
IV.
Allt bibringar således människan kännedom om
hennes tillstånd. Hufvudsaken är blott att få en rätt
uppfattning. Ty det är icke sant, att allt är
uppenbaradt om Gud, eller att allt fördöljer honom. Men
det är däremot sant, att han döljer sig för dem, som
förakta honom och uppenbarar sig för dem, som
söka honom; ty människorna äro på samma gång
ovärdiga att nalkas Gud och i stånd att närma sig
honom — ovärdiga genom sitt syndafördärf, och i
stånd att närma sig honom på grund af sin
urspruugliga natur.
V.
Det finns ingenting i världen, som icke är ctt
viltnesbörd antingen om människans fördärf eller Guds
barmhärtighet, människans vanmakt utan Gud eller
hennes upphöjdhet och makt i förening med honom.
Hela skapelsen predikar för människan antingen
hennes fall eller hennes upprättelse. Allt talar till henne
onm hennes höghet eller hennes låghet. Hos hed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
