Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Strödda tankar rörande religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
gör lagen. Till och med af sanningen kan man göra
sig en afgud, ty sanningen i och för sig och utan
kärlek är icke Gud. Sanningen är endast ett sken,
en bild af Gud. Att dyrka själfva denna bild är ett
afguderi, och naturligtvis ett ännu större sådant att
dyrka motsatsen — lögnen.
LXIII.
Alla stora förlustelser äro farliga för det kristliga
lifvet. Men bland alla förlustelser världen hittat på
är ingen så farlig som komedien. Den kan på ett
så naturligt och fint sätt framställa de mänskliga
lidelserna, att de blott därigenom väckas till lif och
rörelse i vårt hjärta. I synnerhet gäller detta om (den
sinnliga) kärleken, och det så mycket mer, när den
framställes såsom kysk och ärbar. Ty ju oskyldigare
den förefaller oskuldsfulla själar, desto djupare
intryck taga de därvid. Dess våldsamma utbrott smeker
vår egenkärlek, som genast börjar längta att
framkalla samma effekter, som man sett så väl framställda.
Och på samma gång lugnar man samvetet angående
renheten i de känslor man ser framställas, så att
oskuldsfulla själar bortlägga sin fruktan och börja
tycka, att det icke är fläckande för den sedliga
renheten att älska med en kärlek, som förefaller så
oskyldig. Och därefter går man från komedien med
hjärtat så uppfylldt af denna kärleks alla retelser och
tjusande behag, med själen och sinnet så öfvertygade
om dess oskuld, att man är färdig att mottaga dess
första bästa intryck, eller rättare att söka tillfälle att
väcka dem till lif i någons hjärta för att få erfara
samma njutningar och göra samma uppoffringar, som
man sett så väl framställda.
LXIV.
Slappa grundsatser behaga människorna så
mycket, att det är underligt, huru någonsin jesuiternas
kunnat misshaga. Detta måste vara därför, att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
