Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Några gängse föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
gjorde den iakttagelsen, att man förargar sig öfver en
persons ensidighet, äfvensom att vanans makt är
ofantligt stor. Orsakerna härtill kunde han dock icke finna.
Båda dessa tänkare hafva således iakttagit
verkningarna, utan att inse orsakerna. Till dem, hvilka
funnit dessa, förhålla de sig på samma sätt som
människor, hvilka endast se med ögonen, förhålla sig till
dem, hvilka äfven se med förståndet. Ty verkningarna
kunna nog förnimmas med de yttre sinnena, men till
orsakerna tränger endast förståndets blick. Och ehuru
visserligen till en klar uppfattning af verkningarna
äfven fordras förstånd, är det dock samma förhållande
mellan detta slags förstånd och det, hvilket inser
orsakerna, som mellan de yttre sinnena och förståndet
själft.
XI.
Hur kommer det sig, att vi icke förarga oss öfver
en människa, som i kroppsligt afseende haltar, men
väl öfver den, som haltar i andligt afseende, d. v. s.
öfver den, som är ensidig i sin uppfattning? Jo, detta
beror därpå, att den haltes haltande innebär ett
erkännande af, att vår egen gång är normal och
riktig, hvaremot den ensidige just i sin ensidighet
angriper oss och. beskyller oss själfva för bristande
insikt. Gjorde han icke detta, skulle vi i stället för
att harmas på honom, beklaga honom.
Epiktet förundrar sig öfver, att vi icke bli stötta,
om någon säger, att vi hafva ondt i hufvudet, men
väl om någon påstår, att vi hafva dåligt hufvud och
klen omdömesförmåga. Orsaken är den, att vi kunna
med visshet veta, huruvida vi hafva ondt i hufvudet
eller icke, då vi däremot icke kunna vara lika säkra
på, huruvida vårt omdöme är sundt eller icke. Ty
då vi härvid icke hafva något annat bevis för vårt
påstående än att vi själfva se saken på ett visst sätt,
medan en annan kommer, som ser den på ett helt annat
sätt, så råka vi i tvekan och tvifvel. Och vår ovisshet blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
