Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Vår rättvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ive
ARTIKEL XXIV.
Vår rättvisa.
I.
Världen är full af vackra grundsatser; felet är
blott, att man ej tillämpar dem. Hvem vet icke t. cex.,
att det är hans plikt att våga lifvet för allmänt väl?
Många göra detta äfven, men för religionen våga de
— ingenting.
Det måste finnas olikhet människorna emellan;
detta kan icke bestridas. Men då man medgifver detta,
öppnar man porten icke blott för enväldet utan äfven
för det största tyranni. Det är nödvändigt att
tillerkänna själen någon frihet, men detta innebär icke
att öppna porten äfven för det argaste fritänkeri. —
Så utstaka då gränserna! — Det finns inga gränser
för något. Lagarna vilja visserligen uppställa sådana,
men människoanden kan icke fördraga dem.
LI.
Förnuftets röst är vida mer befallande än en
husbondes. Ty när man lyder en sådan, kan man
visserligen känna sig olycklig; men man är en dåre, om
man år olydig mot det förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
