Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Strödda tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
är en tapper krigare. — Gärna för mig, bara han inte
kommer och belägrar mig som någon sorts fästning!
— För att vinna vårt odelade bifall skulle således
egentligen fordras att vara ett ideal, som kunde uppfylla
alla våra önskningar och behof.
IV.
När man är frisk, undrar man, hur man skulle
kunna uthärda att vara sjuk. Men när man är sjuk,
kan man vara glad att få ta in den bittraste medicin;
plågan ger oss mod därtill. Lidelsernas vågor lägga
sig då, och man känner icke mer någon längtan efter
de nöjen, de förströelser, de promenader, som man
njöt af när man var frisk och som äro oförenliga
med sjukdomen. Naturen ingifver oss då andra be2gär
och önskningar, hvilka öfverensstämma med det
närvarande tillståndet. Hvad som då stör vårt lugn är
mindre de farhågor, som röra vår hälsa, än de, som
afse andra omständigheter, emedan dessa farhågor till
vårt närvarande tillstånd foga bekymmer, som tillhöra
ett helt annat.
vV.
Genom anspråkslöshet ökar man den högmodiges
högmod, men också den ödmjukes ödmjukhet.
Likaså ökar tviflarens tvifvel den troendes tro.
Få äro de, som tala ödmjukt om ödmjukheten,
kyskt om kyskheten eller tviflande om tviflet.
Vi äro idel lögn, dubbelhet och tvetalan. Vi
gömma och förställa oss för oss själfva.
VI.
Det goda man gör i lönndom är det
värdefullaste.
När jag hör talas om sådana gärningar, fröjdar
jag mig alltid. Egentligen kan man dock icke säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
