Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Strödda tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
LXII.
Vi icke allenast se tingen från olika sidor, vi se
dem äfven med olika ögon; de äro för oss i själfva
verket aldrig desamma.
Denne herre älskar icke längre detta fruntimmer,
som han älskade för tio år sedan. Är det väl
underligt? Hon är ju icke mer densamma som förr, och
icke han heller. Han var ung då, hon också. Nu är
hon alldeles förändrad. Kanske skulle han älska henne
ännu, om hon vore sådan hon var då, eller om han
vore sådan han var då.
LXIII.
Allt, som småningom utvecklar sig, aftager
också småningom. Allt, som ursprungligen varit svagt,
kan aldrig blifva riktigt kraftigt. Visserligen säger
man: »Han har vuxit, han är förändrad.» Han är
i alla fall på samma gång densamme.
LXIV.
Människan är, säger man, ett väsen, som består
af en mängd olika delar. Men om man dissekerar
henne, så frågas: är det hufvudet, hjärtat, magen,
ådrorna, blodet eller någon särskild blodpartikel, som
utgör det särskildt mänskliga?
En stad är endast sedd på afstånd en stad, men
när man kommer närmare, så begynner man tala om
hus, taktegel, gator, torg o. s. v. Endast på afstånd
är allt detta en stad.
LXV.
Det växer gräs på marken, det se vi alla; men
från månen skulle man ej kunna urskilja det. På
dessa grässtrån finnas små hår, på dessa små hår små
djur. — Och därmed är det kanske slut? — En sådan
barnafrågal Så vet då, att insekterna äro
sammansatta af element. — Men elementen äro ju icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
