- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
ix

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord av prof. Ax. Herrlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världsmannabildning, för vilken ett existensminimum
av kunskaper är tillräckligt, utan i stället ett
bildningsideal efter den måttstock, som kräves t. ex. för en
ämbetsman i vårt samhällslivs undervisningsväsen eller
ekonomiska organisation, så skulle Locke säkerligen
vara den siste att bestrida betydelsen av minnets
träning och av ett grundligt kunskapsförvärv inom de
olika vetenskapsgrenar, som för dessa speciella ändamål
äro behövliga.

I grunden hade det väl ock varit underligt, om en
pedagog förbisett träningens vikt för den intellektuella
utvecklingen, vilken i så hög grad som Locke betonat
övningens och vanans allmänna pedagogiska betydelse.
Ty efter Aristoteles är det icke många, som så klart
förstått den sanning, vilken Locke formulerar i orden
(s. 57): »kom väl ihåg, att man icke skall lära barn
genom regler, vilka alltid falla ur deras minne! Vad
ni anser nödigt för dem att göra, skall ni befästa hos
dem genom oeftergivlig övning, så ofta anledning
därtill återkommer. Och skapa om möjligt anledningar!
Detta kommer att hos dem framkalla vanor, vilka, när
de en gång grundlagts, verka av sig själva lätt och
naturligt utan bistånd av minnet». Att skapa de goda
vanorna, det är och förblir den enkla huvudsumman av
all pedagogisk visdom.

Dock, jag har redan talat mer än nog om ett verk,
som talar så tillräckligt för sig själv. Ett verk, som
ock stundom talar väl mycket, och ibland även talar
med en ton av den common sense, som icke är fri från
förnumstighet. Men mycket, mycket mera finnes där
dock samtidigt av den common sense, som heter sunt
förnuft, och därav kan man aldrig få för mycket.

                                                Axel Herrlin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:08:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free