- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
33

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den andliga uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnuftets anvisningar om vad som är bäst, om också
begäret går i annan riktning.

34. Det stora misstag jag iakttagit i fråga om
människors sätt att uppfostra sina barn, är, att icke nog
omsorg ägnats häråt i rättan tid, att man icke gjort
själen disciplinerad och van att böja sig för förnuftet
i början, när den var som vekast och lättast att böja.
Föräldrar, som enligt naturens visa ordning skola
älska sina barn, äro mycket benägna att låta denna
naturliga tillgivenhet urarta till svaghet för barnen, om
icke deras förnuft har ett mycket vaksamt öga på den.
De älska sina små, såsom ju deras plikt är, men ofta
omhulda de hos dem också deras fel. Man får
gudbevars icke göra de små emot; man måste låta dem få
sin vilja fram i allting; och som de vid späd ålder icke
kunna begå svåra synder, tycka deras föräldrar, att
de ganska lugnt kunna överse med deras små
snedsprång och göra sig lustiga åt den näpna elakhet, som
de anse ganska passande för denna oskuldsfulla ålder.
Men en svag fader, som ej ville, att hans barn skulle
straffas för ett elakt streck, utan urskuldade det med
att det vore en obetydlig sak, fick av Solon det
träffande svaret: »Ja, men vanan är en viktig sak».[1]

35. Det bortskämda barnet måste få lära sig att ge
slag[2] och öknamn, det måste få, vad det gråter efter,
och göra, vad det behagar. Genom att sålunda ge
efter för barnen och klema bort dem, när de äro små,
fördärva föräldrar i grund deras natur. Sedan
förundra de sig över att de få smaka det bittra vattnet,
när de själva ha förgiftat källan. Ty när deras
barn vuxit upp och dessa dåliga vanor med dem, när
de nu äro för stora för att kela med och föräldrarna
ej längre kunna använda dem som leksaker, då klaga
dessa över att ungarna äro självsvåldiga och elaka.
Då bliva de förargade över att se dem trilska och


[1] Denna anekdot tyckes Locke ha fritt efterbildat efter
Montaigne, som berättar en snarlik om Plato, också med någon
avvikelse från sin källa, Diogenes Laertius.
[2] Jfr’ s. 35. med not 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free