Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den andliga uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försaka sina begär ända ifrån vaggan. Det första de
skulle lära sig borde vara, att de icke skulle få
någonting därför, att det behagade dem, utan därför, att
det ansågs lämpligt för dem. Om man försåge dem
med saker, som överensstämde med deras bebov, men
så, att man aldrig läte dem få, vad de en gång skrikit
efter, så skulle de lära sig vara nöjda utan det. De
skulle då aldrig med skrik ock kink sträva efter att
få herraväldet eller bli hälften så besvärliga för sig
själva och andra, som de nu äro, emedan de icke från
första början bliva så behandlade. Om man aldrig
läte dem få sin önskan uppfylld därföre, att de otåligt
ge uttryck åt den, skulle de lika litet skrika efter
andra saker som efter månen.
39. Härmed vill jag icke säga, att barn ej skola
få sina önskningar uppfyllda i någonting eller att jag
väntar, att de i barnskorna skola ha förstånd och
uppförande som rådsherrar. Jag betraktar dem som
barn, som måste behandlas ömt, som måste leka och
ha leksaker. Men vad jag menar är, att så ofta de
begära, vad som ej passar för dem att få eller göra,
så bör man icke medgiva dem det därför, att de äro
små och önska det. Nej, allt vad de kälta efter, bör
man just av det skälet ofelbart neka dem. Jag har
sett barn till bords, som aldrig bådo om någonting,
vad som än serverades, utan nöjda togo, vad man gav
dem. Och på ett annat ställe har jag sett andra, som
skreko efter allt de sågo och måste ha av varenda rätt
och det först ändå. Vad var det väl, som åstadkom
denna stora skillnad, annat än det, att de ena voro
vana att få vad de sade till om eller skreko efter,
men de andra att försaka det. Ju yngre barn äro,
dess mindre tror jag, man bör ge efter för deras
ostyriga och självsvåldiga begärelser; och ju mindre
förstånd de ha själva, dess mer böra de stå under de
personers oinskränkta makt och tvång, vilka ha dem om
hand. Härav följer, det medger jag gärna, att endast
förståndiga människor borde utgöra deras omgivning.
Om världen allmänt handlar annorlunda, rår jag ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
