Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den andliga uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få en knapp arvslott, ifall de misshaga er, göra
dem till slavar under edra ägodelar, men de bliva
likväl onda och elaka i hemlighet, och detta
återhållande band kommer icke alltid att finnas kvar. Varje
människa måste förr eller senare förtros åt sig själv
och sin egen ledning, och den, som är en god, dygdig
och dugande man, måste ha blivit detta inifrån.
Därför måste det, som barnet skall mottaga av
uppfostran, det, som skall behärska och verka bestämmande
på dess liv, nedläggas hos det i god tid, måste vara
vanor, invävda i själva dess innersta natur, och icke
en förställd hållning och ett hycklat yttre, som
påtagits av fruktan, endast för att för tillfället undvika
en faders vrede, som kanske kan göra sonen arvlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
