Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Om regler och vanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2) Det andra sättet är, när människor icke sträva
efter att ge sig sken av sinnesstämningar, som de ej
hava, utan efter att uttrycka dem, de verkligen hava,
genom ett uppträdande, som ej passar till dem. Hit
höra i umgänget alla tvungna rörelser, handlingar, ord
eller blickar, som, ehuru avsedda att visa antingen
aktning eller artighet mot sällskapet eller ock
tillfredsställelse och trevnad där, dock icke äro naturliga eller
äkta tecken till någondera delen utan snarare till
någon inre brist, något inre misstag. Efterhärmning av
andra, utan att man urskiljer, vad som hos dem är
behagfullt, eller vad som är säreget för deras kynne,
ingår ofta häruti till en stor del. Men all slags
tillgjordhet, den mä komma varifrån som helst, är alltid
obehaglig, ty vi hata av naturen allt oäkta och
fördöma dem, som icke hava något bättre att komma med.
Den enkla och grova naturen, lämnad åt sig själv,
är mycket bättre än konstlad otymplighet och sådana
utstuderade former av ett förvänt sätt. Saknaden av
en färdighet eller någon brist i vårt uppträdande, som
gör, att vi ej nå upp till den högsta behagfullhet,
undgår ofta iakttagelse och klander. Men tillgjordhet i
någon del av vårt uppträdande är som att sätta våra
brister i klar belysning och undgår aldrig att fästa
uppmärksamheten på oss såsom de där sakna antingen
förstånd eller uppriktighet. Detta böra uppfostrare
så mycket sorgfälligare akta på, emedan det, som jag
ovan sagt, är en förvärvad fulhet, som beror på
missriktad uppfostran. Ty få människor göra sig skyldiga
därtill annat än de, som göra anspråk på bildning och
icke skulle vilja anses okunniga om vad som är fint
och passande i umgänget. Ja, om jag ej misstager
mig, har tillgjordheten ofta sitt ursprung i de
personers lättjefulla förmaningar, som giva regler och
framställa exempel, utan att de med sina läror förbinda
övning och låta lärjungarna inför sina ögon upprepa
handlingen, så att de kunna rätta det opassande eller
tvungna i den, tills den når fullkomligheten av
vanemässig och klädsam ledighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
