Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Om fördelarna av uppfostran i hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känslan för sann heder, tapperheten sällan stannar
länge kvar efteråt. Och jag tror det är omöjligt att
finna exempel på någon nation, hur berömd den än
må ha varit för mannamod, som någonsin bibehållit
sin vapenära och gjort sig med skäl fruktad bland
sina grannar, sedan väl en gång sedefördärvet
genombrutit och upplöst tuktens återhållande band och
lasten vuxit till sådan kraft, att den vågat visa sig med
ohöljd panna utan att bliva förlägen.
Det är alltså dygden, den sanna dygden, som är det
svåra och värdefulla man vid uppfostran bör sträva
efter, icke framfusig djärvhet eller några små konster
att svänga sig. Alla andra hänsyn och företräden
borde få vika och sättas tillbaka för denna. Dygden är
det gedigna och varaktiga goda, som lärare icke blott
skulle hålla föreläsningar över och tala om, utan som
uppfostrans möda och konst borde utrusta själen med
och där befästa. Och detta borde aldrig upphöra,
förrän den unge mannen finge verklig smak därför och
satte sin styrka, sin ära och sitt nöje däruti.
Ju mera detta fortskrider, dess lättare banas väg för
alla andra kunskaper och färdigheter i tur och
ordning. Ty den, som vants att underkasta sig dygden,
blir ej gensträvig eller motspänstig i någonting, som
passar honom. Därför kan jag ej annat än anse en
ung herremans uppfostran i hemmet och inför faderns
ögon samt under en god lärares uppsikt vara att
föredraga, såsom varande det ojämförligt bästa och
säkraste medlet att nå det stora huvudmålet med
uppfostran, när nämligen man kan få det så och ordna det,
som sig bör. Herremäns hem sakna sällan
omväxlande sällskap. De borde vänja sina söner vid alla de
främmande ansikten, som komma dit, och införa dem i
umgänge med begåvade och bildade män, så snart de
äro skickliga därtill. Och varför de, som bo på landet,
icke skulle taga sina söner med sig, när de göra
artighetsvisiter hos grannarna, det kan jag icke inse. Men
det är jag säker på, att en fader, som uppfostrar sin
son i hemmet, har tillfälle att hava honom mera i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
