Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Nödvändiga egenskaper hos en informator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väluppfostrad, giva hans övriga färdigheter honom
endast anseendet för att vara stolt, inbilsk, fåfäng eller
dåraktig.
Mod får hos en illa uppfostrad man utseende av
råhet och undgår icke att betraktas som sådan.
Lärdomen blir pedanteri, kvickheten narr gyckel,
enkelheten bondaktighet och godsintheten inställsamhet. Och
det kan icke finnas någon god egenskap hos honom,
som ej bristande uppfostran förvränger och vanställer
till hans nackdel. Ja, dygd och begåvning — om man
än ger dem deras tillbörliga beröm — äro ej nog för
att skaffa en man gott mottagande och göra honom
välkommen, varthelst han kommer. Ingen nöjer sig
med oslipade diamanter och bär dem så, om han vill
framträda till sin fördel. När de äro slipade och
infattade, då först giva de glans. Goda egenskaper äro
själens gedigna rikedom, men det är ett väluppfostrat
väsende, som låter dem rätt framträda, och den, som
vill vinna bifall, måste förläna både skönhet och kraft
åt sina handlingar. Gedigenhet eller till och med
duglighet förslår ej; men ett behagfullt sätt och
uppträdande i alla stycken är det, som pryder och behagar.
Och i de flesta fall är det sätt, varpå en sak göres, av
större betydelse än saken själv, och på sättet beror det,
om den mottages med tillfredsställelse eller motvilja.
Detta sätt består icke i att ta av hatten eller säga
komplimanger utan i att tillbörligt och ledigt lämpa tal,
blickar, rörelser, hållning, plats o. s. v., allteftersom
det passar för olika personer och tillfällen, och detta
kan inläras blott genom bruk och vana. Ehuru det är
över barnens fattningsgåva och de små icke borde
plågas därmed, bör det dock påbörjas och till god del
inläras av en ung herreman, medan han står under sin
lärares ledning och innan han kommer ut i världen
och skall stå på egna ben. Ty då är det vanligen för
sent att hoppas kunna få bort åtskilliga olämpliga
vanor, som bestå i småsaker. Ty uppträdandet är ej,
som sig bör, förrän det i varje stycke blivit en andra
natur och, liksom skickliga musikanters fingrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
