Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Om barns egenvilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härom ger dem Horatius god undervisning i följande
vers:
Quis humana sibi doleat natura negatis.[1]
De behov äro i sanning naturliga, som förnuftet
ensamt, utan hjälp från annat håll, ej är i stånd att
skydda oss emot eller hindra från att störa oss. Plågorna
av sjukdom och kroppsskador, hunger, törst, köld,
brist på sömn, vila eller vederkvickelse för en av
arbete uttröttad lem äro saker, som alla människor
känna, och även det mest harmoniska sinne måste vara
känsligt för dessa obehag. Man bör därför genom
användning av lämpliga medel söka få dem avlägsnade,
dock icke med otålighet eller alltför stor brådska vid
deras första uppträdande, därest ej uppskov hotar med
obotlig skada. De plågor, som komma av de
naturliga behoven, äro liksom varnande röster, för att vi
skola taga oss i akt för värre ont, som de äro
förelöpare till. Därför får man ej helt lämna dem
obeaktade eller låta dem gå för långt. Dock ju mer barn
kunna härdas och vänjas vid detta slags vedermödor
genom vis omsorg om att göra dem starkare till
kropp och själ, desto bättre för dem. Att man därvid
skall hålla sig inom gränserna för vad som verkligen
är barnen till gagn och akta sig, så att det man låter
dem utstå icke bryter deras livsmod eller skadar deras
hälsa, det behöver jag icke här ge någon påminnelse
om; ty föräldrar äro av sig själva blott alltför benägna
att mer, än sig bör, luta åt den mildare sidan.
Men hur stor eftergivenhet än de naturliga behoven
kunna kräva, borde barnen aldrig få sina inbillade
behov tillfredsställda eller ens tillåtas uttala dem. Bara
det, att de både om något sådant, borde göra, att de
ginge miste därom. Kläder måste de ha, när de
behöva dem. Men om de bedja om att få det eller det
tyget, den eller den färgen, borde detta ovillkorligen
nekas dem. Jag vill visst icke, att föräldrar med flit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
