Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Om barns egenvilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110. 8. Vad beträffar att äga och rå om saker, bör
man lära dem att lätt och villigt avstå, vad de hava,
till sina vänner, man bör låta dem av egen erfarenhet
finna, att den givmildaste alltid har mest och får
aktning och beröm på köpet; då lära de sig fort att öva
denna dygd. Jag föreställer mig, att detta skall göra
syskon vänligare och hövligare mot varandra och
följaktligen även mot andra människor än ett tjog regler
om gott uppförande, varmed barn vanligen plågas och
besväras. Girighet och begäret att besitta och
behärska mera, än man behöver, är ju en rot till allt ont
och bör därför tidigt och omsorgsfullt uppryckas, och
dess motsats, beredvilligheten att dela med sig åt
andra, bör inplantas. Den bör man uppmuntra genom att
ge gossen mycket beröm och erkännande och genom
att ständigt se till, att han ingenting förlorar på sin
givmildhet. Laga så, att alla bevis han ger på sådan
frikostighet alltid bli betalda och det med ränta! Låt
honom tydligt märka, att den vänlighet han visar
andra icke är någon dålig hushållning för honom själv
utan ger en lön av vänlighet både från dem, som taga
emot den, och dem, som se den! Låt barnen tävla om
vem som skall överträffa den andre häruti! När de
på detta sätt genom ständig övning gjort det lätt för
sig att avstå från sina ägodelar, kan godsinthet hos
dem bli till en stadgad vana, och de kunna finna nöje
och sätta sin ära i att vara vänliga, givmilda och
artiga mot andra.[1]
Om man bör uppmuntra givmildhet, så bör man
visserligen också mycket noga tillse, att barnen ej
överträda rättvisans bud. När helst de det göra, borde
de få tillsägelse och, om anledning föreligger, sträng
tillrättavisning därför.
Då våra första handlingar mera bestämmas av
kärlek till oss själva än av förnuft eller överläggning, är
det icke underligt, om de hos barnen lätt avvika från
den riktiga måttstocken för rätt och orätt, ty denna
är i vår själ resultatet av förnuftets utveckling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
