Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Om barns benägenhet till grymhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för att återkomma till vår närvarande fråga,
kan jag blott berömma kärleksfullheten och klokheten
hos en mor jag kände. Hon brukade alltid låta sina
döttrar få sina önskningar uppfyllda, när någon av
dem ville ha hundar, ekorrar, fåglar eller något sådant,
som unga flickor pläga vara förtjusta i. Men när de
så hade djuren, måste de ovillkorligen sköta dem väl
och se sorgfälligt efter dem, så att de icke saknade
någonting eller blevo illa behandlade. Ty om döttrarna
voro försumliga i sin omvårdnad om dem, räknades
detta som ett svårt fel, vilket ofta medförde förlust av
djuren eller åtminstone ofelbart tillrättavisning.
Härigenom fingo flickorna tidigt lära sig omsorgsfullhet
och godhjärtenhet. Och nog borde människor enligt
min tanke ända från vaggan vänjas vid att vara ömma
mot alla med känsla begåvade väsen och att icke alls
förstöra eller ödelägga något.
Den glädje barn hava åt att göra ont, varmed jag
menar att fördärva något utan nytta, men särskilt det
nöje de finna i att bereda någon därför känslig varelse
smärta, kan jag icke förmå mig att betrakta annat än
som en främmande, utifrån införd benägenhet, en
vana, som de lånat från allmänna bruket och umgänget.
Man lär barn utdela slag[1] och skratta, när de göra
någon illa eller se andra lida något ont, och barnen ha
exemplen från största delen av sin omgivning, som
stärka dem häruti. Allt, vad historien talar om och
underhåller oss med, är nästan bara, hur man strider
och dödar; och den ära och berömmelse, som ägnas
erövrare, — vilka till största delen endast äro
mänsklighetens stora slaktare, — vilseleder ytterligare den
uppväxande ungdomen, som härigenom kommer att
anse människoslaktandet som mänsklighetens lovvärda
uppgift och den mest hjältemodiga av alla dygder. Så
inplantas steg för steg onaturlig grymhet i oss, och
vad sann mänsklighet avskyr, det försonar bruket oss
med och framställer i fördelaktig dager genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
