Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Belevenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i klara dagsljuset inför sina egna och andras blickar.
När vanprydande drag påvisas hos vem det vara
må, medför det alltid blygsel, och uppenbarandet eller
till och med blotta tillvitelsen av något fel fördrager
man icke utan ett visst obehag. Gyckel är det finaste
sättet att blotta andras fel, men emedan det vanligen
sker med kvickhet och hyggligt språk och är underhållande
för sällskapet, förledas människor lätt till den
villfarelsen, att gycklet, när det håller sig inom
lämpliga gränser, icke innebär någon ohövlighet. Det
skämtsamma i dylik samtalston bereder den sålunda
insteg bland folk av högre rang, och människor, som
så tala, vinna bifall av sina åhörare och belönas i regel
med att få skrattarna på sin sida. Men de borde
betänka, att det övriga sällskapet roas på dens
bekostnad, som de framställa i så löjlig dager och som
därför måste känna det obehagligt, så vida ej ämnet för
gycklet med honom verkligen i sig självt är något
berömvärt. Ty de roande bilder och framställningar,
vari gycklet består, skänka då både beröm och nöje,
varför den, som är utsatt för gycklet, finner sin fördel
däri och deltar i den allmänna munterheten. Men
emedan det icke är allom givet att rätt behandla en så
ömtålig och kinkig sak, varvid ett litet fel kan
förstöra allt, tror jag, att de, som vilja akta sig för att
reta andra, och särskilt då alla unga, böra omsorgsfullt
avhålla sig från att gyckla med folk. Ty genom
ett litet felgrepp eller någon orätt vändning kan
gycklet hos dem, som därav känna sig obehagligt berörda,
kvarlämna ett varaktigt minne av att de blivit skarpt,
om också kvickt, hånade för något klandervärt hos
dem.
Förutom gycklet är också motsägelselustan ett slags
klandersjuka, vari brist på belefvenhet ofta visar sig.
Undseende för andra fordrar icke, att vi alltid skola
gilla alla de resonemang eller de berättelser, varmed
sällskapet underhålles, — visst icke, och ej heller att
vi under tystnad låta allt passera, som yttras i vår
närvaro. Att bemöta andras åsikter och rätta deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
