Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Belevenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola taga av hatten och bocka sig[1] riktigt fint. Lär
dem, om ni kan, att vara ödmjuka och godsinta, så
skall ej heller detta slag av goda seder utebliva, ty
artighet är i själva verket ingenting annat än omsorg
om att i umgänget icke visa ringaktning eller förakt
för någon människa. Vilka som äro de mest erkända
och uppskattade medlen att ge uttryck häråt, det ha
vi förut påpekat. De äro i världens skilda länder lika
säregna och olika som språken där. Därföre, om man
rätt tänker på saken, är det lika lönlöst och olämpligt
att ge barn regler och långa tal härom, som det skulle
vara att då och då säga ett par regler för spanska
språket till en person, som endast umgås med
engelsmän. Håll på, så mycket ni vill, med långa tal om
artighet till eder son; som hans sällskap är, så blir också
hans sätt. En lantman i ert grannskap, som aldrig
varit utom sin hemsocken, kan ni hålla hur mycket
föreläsningar som helst för; han blir lika fort i sitt
tal som i sitt uppträdande en hovman, d. v. s. i
ingendera delen blir han mer belevad än de människor han
brukar umgås med. Därför kan man icke ägna omsorg
åt denna sak, förrän gossen är gammal nog att få en
informator över sig, vilken ovillkorligen måste vara en
fint bildad man. Och allvarsamt talat, om jag skulle
fritt säga min mening, så anser jag, att därest barnen
icke göra något av trilska, stolthet eller elakhet, är det
av föga vikt, hur de taga av hatten eller bocka sig.
Om ni kan lära dem att älska och akta andra
människor, så komma de nog, när åldern kräver det, att
finna medel att uttrycka detta, så att det behagar en var,
efter de sätt och former, vid vilka de blivit vanda.
Och vad beträffar deras rörelser och deras sätt att föra
sin kropp, så kau, såsom nämnt, en danslärare vid
lämplig tidpunkt undervisa dem om vad som är bäst
passande. Men än så länge, medan de äro små, väntar
man ej, att barn skola tänka alltför mycket på dessa
hövlighetsformer. Sorglös ledighet är den åldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
