Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Om boklig undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen kristen kan anmärka på den som olämplig för
hans barn att lära sig. Så snart gossen kan läsa upp
Herrens bön, trosbekännelsen ock de tio budorden
utantill, kan det vara lämpligt, att han i denna bok
lär sig en fråga varje dag eller varje vecka,
allteftersom hans förstånd kan taga emot och hans minne hålla
kvar dem. När han kan denna katekes riktigt
utantill, så att han strax ledigt kan besvara varje fråga i
hela boken, då kan det vara lämpligt att i hans sinne
inplanta de återstående sederegler, som äro strödda
litet varstädes i bibeln, såsom den bästa övning för hans
minne och som ett rättesnöre, som han alltid kan ha
färdigt och till hands under all sin vandel.
Skrivning.
160. När gossen kan läsa engelska bra, blir det tid
på att börja med skrivning. Det första man därvid
bör lära honom, är att hålla pennan rätt. Det bör han
kunna fullkomligt, innan man låter honom sätta den
på papperet. Ty icke blott barn, utan vem som helst
annan, som vill göra något väl, bör aldrig sättas till
att göra för mycket därav på en gång eller åläggas
att bli skicklig i två delar av en handling samtidigt,
om man möjligtvis kan skilja på dem. Jag tror, att
det italienska sättet att hålla pennan bara mellan
tummen och pekfingret kanske är bäst. Men därom skall
ni rådfråga en god skrivlärare eller någon annan
person, som skriver väl och snabbt. När gossen lärt sig
hålla pennan rätt, skall han därnäst få lära, hur han
skall lägga papperet och hålla armen och kroppen. Då
dessa övningar äro undangjorda, kan man utan mycket
besvär lära honom skriva på det sättet, att man
låter gravera en plåt med bokstäver i en sådan
handstil, som man tycker bäst om. Men man måste komma
ihåg att låta dem bli bra mycket större, än gossen
vanligen bör skriva, ty var och en kommer helt naturligt
småningom därhän, att han skriver mindre stil, än han
först fick lära sig, men aldrig till att skriva större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
