Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Om boklig undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användning av språket svara, att grammatiken icke är
nödvändig. Detta måste alla de av mina läsare nödgas
erkänna, som förstå, vad jag här säger, och som vid
samtal med andra förstå dem utan att någonsin ha fått
undervisning i engelska språkets grammatik. Och
detta antar jag är fallet med den ojämförligt största
delen engelsmän, av vilka jag ännu aldrig känt någon,
som lärt sig sitt modersmål genom regler.
2. Andra finnas, vilkas arbete i denna värld till
största delen utföres med tungan eller pennan. För
dem är det lämpligt, om ej nödvändigt, att kunna tala
riktigt och felfritt för att därigenom få in sina
tankar i andra människors sinnen desto lättare och med
dess starkare intryck. Detta är orsaken, varför ej
vilket slags talande som helst, blott det gör honom
förstådd, anses tillräckligt för en herreman. Denne bör
jämte övriga hjälpmedel till att lära sig tala väl också
studera grammatik, men det måste vara grammatiken
i hans modersmål, det språk han använder, på det
han må förstå sitt eget lands språk in i detalj och tala
det riktigt utan att plåga deras öron, till vilka han
ställer sitt tal, med språkfel och stötande avvikelser
från det rätta. För detta ändamål är grammatik
nödvändig, men det är endast det egna modersmålets
grammatik, och det gäller endast dem, som vilja göra
sig möda med att odla sitt språk och fullkomna sin
stil. Huruvida icke alla herremän borde göra detta,
det lämnar jag åt eder eftertanke, enär ju bristen på
riktigt uttryckssätt och grammatisk korrekthet anses
mycket missklädande för en person av detta stånd och
vanligen ådrager den, som gör sig skyldig till dylika
fel, det klandret, att han fått sämre uppfostran och
haft sämre umgänge, än som överensstämmer med hans
samhällsställning. Om nu detta är förhållandet — och
enligt min tanke är det så —, då torde man ha skäl
att undra, varför unga herremän tvingas att lära sig
främmande och döda språks grammatik och aldrig
någon enda gång få höra talas om sitt eget modersmåls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
