Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Om boklig undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmän lagfarenhet.
186. När gossen rätt väl smält Ciceros De Officiis
och därtill lagt Puffendorfs De officio hominis et civis,[1]
kan det vara lämplig tid att låta honom läsa Grotii De
jure belli et pacis[2] eller ett kanske ännu bättre arbete,
Puffendorfs De jure naturali et gentium. I dessa får
han undervisning om människornas naturliga
rättigheter och samhällets ursprung och grundläggning samt
de plikter, som därav härleda sig. Denna allmänna del
av borgerlig lagfarenhet och historia är ett studium,
som en herreman icke bör blott och bart beröra utan
ständigt uppehålla sig vid och aldrig anse sig ha
avslutat. En dygdig och sedig yngling, som är väl
förfaren i den borgerliga lagfarenhetens allmänna del
(som ju ej rör privatmål med deras knep och
vrängningar utan de civiliserade folkens angelägenheter och
förbindelser i allmänhet, grundade på förnuftets
principer), som väl förstår latin och kan skriva en god
handstil, honom kan man sända ut i världen med stor
visshet om att han överallt skall finna användning och
förvärva aktning.
Engelsk lagfarenhet.
187. Det vore egendomligt, om man skulle antaga,
att en engelsk herreman vore okunnig om sitt lands
lag. Vilken ställning han än intager, är denna
kunskap så erforderlig, att jag ej vet någon plats, från
fredsdomarens till ministerns, som han kan väl sköta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
