Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Om boklig undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språkkunskaper. Dessa äro nyttiga för människor av
alla samhällsklasser och bereda dem i lika mån tillträde
till vare sig de djupaste eller de mera lättillgängliga
och underhållande delarna av vetenskapen. Om detta
besvärliga studium uppskjutes till något mera
framskriden ålder, ha ynglingarna antingen icke nog
tilltagsenhet att av eget val gripa sig an därmed eller
ihärdighet att fullfölja det. Och om någon har uthållighetens
gåva, så har dock uppskovet den olägenheten, att han
får på språkstudier använda den tid, som är bestämd för
annan användning. Han begränsar till studium av ord
den levnadsålder, som är över sådant och kräver sakligt
innehåll; åtminstone innebär det, att man förspiller den
bästa och skönaste tiden av sitt liv. Denna breda
grundval av språkstudier kan icke läggas väl, annat än när
allting gör lätt och djupt intryck på själen, när minnet
är friskt, villigt och segt, när huvud och hjärta ännu
äro fria från omsorger, lidelser och planer, och när de,
som barnet beror av, ha nog auktoritet att strängt hålla
det till långvarig, ihållande flit. Jag är övertygad om
att det ringa antalet verkligt lärda och mängden av
ytligt bildade beror på att detta ej beaktas».
Jag tror var och en är ense med denne skarpsynte
iakttagare därom, att språk är det studium, som
särskilt ägnar sig för ungdomsåren. Men föräldrarna och
lärarna böra överväga, vilka språk gossen lämpligen
bör lära sig. Ty man måste erkänna, att det är
fruktlös möda och bortkastad tid, om gossen skall lära sig
ett språk, som han på den levnadsbana, för vilken han
är ämnad, sannolikt aldrig kommer att använda eller
som man av hans läggning kan antaga, att han
kommer att fullständigt försumma och tappa bort igen, så
snart han närmar sig mannaåldern. Denna gör honom
ju fri från uppfostrarens ledning och överlämnar honom
åt hans egen böjelses ledning, vilken troligen ej
kommer att anslå något av hans tid åt odlandet av de lärda
tungomålen eller göra honom hågad att bry sig om
något annat språk än det, som den dagliga användningen
eller något särskilt behov påtvingar honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
