Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. Om resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nytta med att han far utomlands, om icke resan ibland
öppnar hans ögon, gör honom försiktig och varsam
samt vänjer honom vid att se längre än till ytan och
att under det harmlösa skyddet av ett artigt och
förbindligt uppträdande bevara sin frihet och trygghet i
umgänge med främmande människor och folk av alla
slag utan att förverka deras goda tanke om sig. Den,
som sändes ut på resa så gammal och så tänkande, att
han verkligen åsyftar att vidare utbilda sig, kan, vart
han än kommer, få umgänge och göra bekantskap med
personer ur de bättre klasserna. Ehuru nu detta är av
största fördel för en herreman, som reser, så frågar jag
dock: Bland våra unge män, som fara utomlands under
informatorers ledning, var finnes det väl en på hundra,
som någonsin besöker en person av de högre stånden?
Än mindre göra de bekantskap med sådana, av vilkas
umgänge de kunna lära sig, vad som i det landet är god
ton och vad där är värt uppmärksamhet. Dock kan
man av sådana personer lära mera på en dag än under
ett helt års strövtåg från det ena värdshuset till det
andra. Och detta är sannerligen icke att undra på.
Ty betydande och begåvade män vilja ej gärna låta
pojkar, som ännu behöva informators omvårdnad,
komma sig förtroligt nära. Men en ung herreman, som är
främling och uppträder som en man och visar begär att
få veta något om seder och bruk, lagar och
styrelsesätt i det land, där han vistas, han finner överallt
beredvilligt bistånd och mottagande bland de bästa och
kunnigaste personer, vilka gärna taga emot,
uppmuntra och understödja en andligt vaken[1] och vetgirig
utlänning.
215. Hur sant än detta är, fruktar jag dock, att det
icke kommer att ändra seden, som förlagt tiden för
långresan till den olämpligaste delen av livet endast av
skäl, som intet ha att göra med de ungas utbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
