Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
vissheten om detta olyckans fortvarande herravälde
slutligen hos mänskligheten skall framkalla beslutet om dess
egen tillintetgörelse. Äfven kristendomen är i sin syn på
människonaturen och på jordelifvet pessimistisk i
jämförelse med utvecklingsläran, hvilken i dessa afseenden
kanske är den mest optimistiska lifsåskådning, som någonsin
funnits. Dess anhängare äga en fast tro på mänsklighetens
lagbundna utveckling af och genom egna krafter till den
jordiska harmoni, som de anse for dess mål, ehuru de
lika litet förneka som antaga en bortom jordelifvet fortsatt
tillvaro. Tron på den lagbundna utvecklingen innebär
bland annat att mänskligheten, liksom den öfriga naturen,
har en förmåga af ersättning, modifikation, afpassning
och rörelse, som gör att, sedd i sammanhang med hela
utvecklingsförloppet, ingen missriktning blir oroande,
ingen långsamhet och intet förhastande ohjälpligt. Denna
lugna optimism skulle kunna bli hämmande för
utvecklingsarbetet, ifall ej människonaturens själfviska sträfvan att
förbättra sin egen ställning och osjälfviska sträfvan att
förbättra andras motverkade de kvietistiska tendenser,
som kunde uppstå genom vissheten om utvecklingens
orubbliga nödvändighet.
Bland yttringarna af denna nödvändighet är också
den, att reaktion tillhör utvecklingens förlopp i hvarje
fall, där den kommit in på vilse spår eller gått för långt
i ensidig riktning. Men emedan dessa tillbakagåenden
försena utvecklingen, bör man söka minska så väl deras
antal som deras intensitet. Ty reaktioner äro icke nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
