Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REAKTIONEN MOT KVINNOFRÅGAN.
7
inser man att frihet innebär utveckling, men att denna
innebär individualisering och denna åter begränsning.
Ovisst är genom hvilka erfarenheter kvinnan slutligen
kommer att finna sin gräns; visst är, att denna hennes
erfarenhet icke blir lätt vunnen, ej heller snart, ty den
kan endast göras tillsammans med hela utvecklingsarbetet.
Förbiseendet af detta är den ensidighet, mot hvilken de
rikta sig, som önska få slut på talet om kvinnofrågan.
Ty denna fråga isoleras därigenom från tidens andra stora
frågor, i samband med hvilka den dock måste lösas. Men
detta är intet skäl att fråntaga kvinnan något, af hvad
hon vunnit och dagligen vinner, och det ofta utan all
agitation, endast genom tidsandans inverkan. Däremot är
det ett skäl för att utvidga kvinnofrågans nu allt för
trånga område.
Det är ej en tillfällighet, att denna fråga uppstod
samtidigt med det tredje ståndets seger; att den gått
framåt under storslöjdsårhundradet; att den ofta diskuteras
samman med fredssträfvandet. Ty endast under
samhällsförhållanden, där kriget upphört att vara det
kännetecknande draget, och industrialismen trädt i förgrunden, kunde
kvinnofrågan börja att besvaras. Så länge styrkan var
mätaren på människovärdet, kunde kvinnans rätt som
människa ej fullt erkännas.
Men kvinnosaken innefattar ej blott erkännandet af
kvinnans mänskliga rättigheter, dem man under
liberalismens skede företrädesvis kämpat för, och hvarvid
medelklassens bildade kvinnor varit de i främsta ledet stridande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
