Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Den konventionella kvinnligheten har fortfarande sitt
yppersta stöd i uppfostran.
Visserligen undertryckes sällan ett barns
individualitet på det hänsynslösa och brutala sätt som fordom. Men
den bortnötes. I den gamla tiden ägde barnen en viss
frihet i barnkammaren, där den vaknande personlighetens
lifsyttringar af lust och olust, af sympati och antipati
icke ständigt modererades. Nu äro barnen samman med
föräldrarna, och dessa vänja dem vid en anspråksfull
ofrihet. Barnen vilja bli underhållna; de kunna ej leka
af eget initiativ, ty de förlora den lust, som kommer af
den skapande fantasiens frihet. Hvarken barnen eller
föräldrarna äga sig själfva i ro. Under den ständiga
samvaron uttråkas barnen med rättelser så talrika, att
lydnaden icke kan uppehållas. De lära sig således icke
den för deras personlighets utveckling nödiga disciplinen:
att underordna sina oväsentliga lifsyttringar under de
väsentliga och att behärska öfver dessa senare, en kultur
af barnets vildmark, hvilken måste börja tidigt för att bli
en andra natur.
Och detta sker genom att uppfostraren klart vet hvad
han vill fasthålla som hufvudsak vid barnets utveckling
och därefter uppställer de bud eller förbud, hvilka böra
vara få men orubbliga som naturlagar, och, när de
brytas, ådraga barnet, icke konstlade straff men
handlingens egen obevekliga följd. Sålunda kan man genom
fasta vanor dana naturvarelsen till en kulturmänniska —
som genom hänsyn till sig själf och andra tyglar sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
