Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Ett är som ödeläggaren, hvilken grusar en kultur
eller som skaparen, hvilken danar en ny. Om dessa
sinsemellan skilda typer — som endast hos
mänsklighetens största genier sammansmälta till enhet — veta vi
hvarken när de kunna väntas ej heller hvarifrån. Ingen
kultur, hur hög den än må vara, är den höjd, från
hvilken de komma, dessa okallade och oundvikliga, dessa
viggar och solar. Mer än ett århundrade såg dem ej;
i det, som ser dem, slutar en tidräkning och en annan
börjar.
Bättre känna vi villkoren för framträdandet af den
kulturmakt, som i betydelse kommer därnäst, den makt,
hvilken inom en redan gifven kulturs former skapar nya
värden. Men äfven dessa maktutöfvares framträdande
hör, åtminstone ännu, till det oberäkneliga, det af vår
vilja oberoende.
Den tredje kulturmakten åter är kulturodlarens. Och
den kan frammanas, kan uppfostras för att sedan i sin
ordning uppfostra. En kulturodlares utbildning har dock
ej lyckats, ifall den hos honom endast väckt arbetsglädje:
denna måste stegras till festglädje. Endast sålunda blir
handen lätt nog för kulturodling. Ty dess uppgift är
icke att bryta marken eller att så säden, dess värf är
endast att odla rosor. Det öfverflödiga — se där hvad
den framälskar. Och endast den, som känner, att det
öfverflödiga är det framför allt oumbärliga, endast den
vet något om kulturodlarens vetenskap, den att väcka »de
glada behofven».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
