Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURODLING.
85
Emedan behofven äro kulturens utgångspunkt, deras
fulla och sköna tillfredsställande kulturens mål, var
aske-sen — trots dess stora, uppfostrande betydelse under
vissa utvecklingsskeden — innerst städse kulturfientlig.
Den är det ännu, i sina banala afpassningsformer efter
nutidens förhållanden, är det icke minst därför, att
af-hållsamhet försvagar och förringar personligheten, medan
måttfull frihet styrker och förfinar den. Öfverallt, där
asketiska begrepp råda, blir det därför meningslöst att
tala om kulturodling, ty denna är askesens antipodiska
motsats. Kulturodlingens sträfvan är att oaflåtligt väcka
nya fysiska och psykiska kulturbehof och att alltmer
förfina sättet att tillfredsställa de redan väckta. Denna
förfining är af den art, som vår största konst- och
kulturfilosof åsyftar, när han talar om det sköna som »fyllnad
för de rena behofven i människans friska natur», en
förfining, som har intet gemensamt med den flärd, hvilken
»försätter allt ur det vackra tillståndet».
Hvad vi i dagligt tal mena med kulturen — hela
den materiella apparaten, de samhälleliga inrättningarna,
summan af vetande, af skapelser på alla områden — allt
detta innefattar ännu icke kultorodlingens egentliga fålt.
Ja, en kultur, i ordets vanliga mening, kan förefalla hög
och dock, inför kulturodlarens fina värdemätare, te sig
som komplicerad råhet.
Råheten — som bland annat är okänslighet eller en
blott latent känslighet för det äkta och sköna — blir
nämligen icke öfvervunnen endast genom att ett fåtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
