Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
människan är konsten det enda medel, som i detta feil
kan ersätta naturen. Det blir således med en fysiologisk
nödvändighet, människan kräfver att konsten åt allt, som
omgifver henne, skall förläna denna prägel af organisk enhet,
så att hon fortfarande af sin omgifning får mottaga
de intryck, utan hvilka hennes själfkänsla småningom
måste upplösas.
Det skulle således icke blott vara medvetna estetiska
behof utan dessa omedvetna fysiologiskt-psykologiska kraf,
hvilka leda vår tids människor i deras sträfvan att åt sin
yttre omgifning gifva den ändamålsenliga skönhetens, de
enhetliga intryckens gestaltning.
Och när man lyckats i denna sträfvan, månne då
icke skönhetskänslan skall visa sig mäktig nog att tvinga
människan att ombilda själfva det nuvarande samhället?
Om alla en gång växa upp, friska, fria och fromma,
genom att ända från barnkammaren och skolan vara
omgifna af naken härlighet och ärlig nakenhet; om de
genom konstens förbund med lifvet dagligen upplefva
ädla och äkta sinnesintryck; om flärden och falskheten,
lösligheten och lågheten icke längre tvinga sig på dem
från hemmens väggar och gatans husrader, utan själfva
stockarna och stenarna predika sanning och rättfärdighet,
skall då icke äfven den sociala vanskapligheten småningom
försvinna? Ingen skall då för sig eller andra kunna
outhärda plågan af en ful lagstiftning, af förslöande
arbetsvillkor och osköna samhällsseder. Behofvet af harmoni
mellan vår omgifning och våra lefnadsförhållanden skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
