Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
slutet blir den hvardagliga och långsamma hungersdöden
eller det stora tragiska ödet.
Och dock har det i hvarje generation funnits
människor, hvilka uteslutande vågat vara sig själfva: som varit
oblyga nog att tänka, handla, älska, dikta, skapa på egen
hand! Det är dem vi lefva af, dessa, hvilkas mod inom
deras egen generation kallades fräckhet, men som af
eftervärlden besj unges som stordåd eller dyrkas som
uppenbarelse.
Deras villkor voro de samma som våra. Hvarje tids
hjälte har haft att trotsa frestaren med bröd och ära, sin
tids skolkritik, kotteriförtryck och tant-själar — ja, ända
till bifallkväket från rännstensgrodorna! Men dessa hjältar
hafva segrat, emedan de haft mod. Och hvarje tid, hvars
tankar segrat, hvaije tid med glans och glöd öfver sig,
från hvilken skapande eller förnyande krafter flödat —
den har varit en sådan tid, då många människor haft mod.
Under dylika tidsskeden behöfves mindre mod för
att äga mod. Ty denna egenskap är den meddelsammaste
af alla — fegheten undantagen! Alla tomma, torra,
glanslösa tider hafva varit fega. Då modet ej ligger i luften,
vill det mera till för att behålla modet eller förvärfva det.
Vi lefva i ett tidsskede, som ej är ägnadt att
framkalla mod. Ty öfvergångstider försvaga modet, hvilket i hög
grad beror på den trygghet, fasta öfvertygelser framkalla.
Men om å ena sidan under en brytningstid modet
lätt förloras, finnes å den andra dess större skäl att söka
återfinna det, emedan ständiga val ifrågakomma inför nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
