Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21<>
INDIVIDUALITET.
att hvar människa — som regel — själf har rätt öfver
sitt lif och att, om hon tager detta, icke i feg flykt men
som följd af ett genomtänkt beslut, så kan det i vissa
fall vara en sedlig handling.
Till skydd för lifvet under nutidens produktionsfeber,
hör äfven möjligheten af någon hvilodag i veckan. Och
individualisten godkänner således att staten skyddar denna
möjlighet för alla slags arbetare. Men icke att staten på
minsta sätt hindrar någon att enligt sitt behag bruka sin
hvilodag — allra minst att den gör det genom påtvungna
gudstjänster.
Äfven en mycket utpräglad individualist kan vara
med på en lagstiftning, hvilken hindrar de svaga att genom
rusdrycker förstöra sig själfva. Men individualisten blir
en absolut motståndare till hvarje sådant kraf som att
de svaga skulle lagstifta för de starka, att de
själfbe-härskade skulle ålägga sig ett för dem onödigt tvång af
hänsyn till de obehärskade. Att uppfostra dessa, att visa
dem den fria måttfullhetens föredöme, detta är det
individualistiska sättet att lösa dessa och liknande problem.
När samhället blifvit djupt genomträngdt af
individualismens idé — då skola lagstiftningens uppgifter bli svårare
men färre än nu. De mest utvecklade vilja då hvarken
offra sin egen frihet, ej häller de lägre ståendes
utveckling genom ett mellertidligt tvång. Och att väl afväga
detta blir svårt, men icke omöjligt. Hvad som redan nu
är säkert, det är att ingen tänkande individualist anser
friheten som målet utan som medlet eller snarare grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
