Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
fullt uppenbara det svenska lynnet som hans granne
sörmlänningen?!
— I en mening, ja, i en annan fysiskt omöjligt!
Det är icke de flyktiga, växlande intrycken utan de
oupphörligt upprepade, som dana de klara minnesbilder, de
fasta idéförbindelser, af hvilka våra känslors och tankars
sammanhang beror. En stadsbo älskar inte sin stad på
det nästan djuriskt instinktiva sätt som landtbon sin
bygd. Stadsbon flyttar ju i regeln från hus till hus;
de många intrycken göra hans känsla rörlig men grund.
Det synes bäst på oss målare! Hur länge har icke
Stockholm väntat på sin upptäckare, tills det fick sin
färg-lyriker i ett söderbarn, som vuxit upp bland bergen,
kåkarna, trädgårdarna och mellan de båda vattnen —
som således ägt ett stort och varaktigt naturintryck att
bygga upp sin känsla af. Prins Eugen, som alltid bott på
en af Stockholms vackraste platser, har också
förutsättningar att kunna måla sin födelsestad. Och när människorna
ägde hem i städerna, hem där de föddes, lefde och dogo
-eller ännu i dag, ifall de bo i organiskt uppvuxna och
oförstörda gamla nästen — då kunde eller kan känslan
där taga mark med äganderättens och samhörighetens
trygghet. Men i regeln finnas nu i staden inga hem, bara
våningar. Och i stad som på land — där de gamla
herregårdarna stå tomma eller förstöras och där bondgårdarna
undergå detsamma — försvinna äfven de vackra, fasta
festvanor och hemseder, hvilka du nyss framhöll som ett
annat, viktigt moment i den nationella känslans utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
