Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKTSLOTTET.
57
hvarje skapande måste hafva djupa rötter i ett lands, ett
folks jordmån. Makten öfver vårt språk till exempel äges
ju endast i samlif med vårt folk; blott genom kärlekens
förstående lär man sig se, detta som Goncourt kallar
»le pius long apprentissage de tous les arts». Ett verk,
som ej hämtat sin must ur samkänslan med ett folk, blir
alltid mindre härdigt, mindre innerligt, vanligen också
mindre ursprungligt. Och därför, att den store nationelle
konstnären är den mest intensive, blir han vanligen också
den mest universelle. Det är denna erfarenhet, hvilken
måste hålla den nationella rörelsen vid lif som motvikt
till kosmopolitismens utjämning. Och, ehuru den
nationella ifvern framkallat en hel del konstruerad
folkpsykologi — dess kulmen är Rembrandt als Erzieher — så
är den dock i det hela stadd på en riktig väg, och det
blir förståendet, icke öfvervärderingen, som den ytterst
kommer att främja. För min del älskar jag i denna
rörelse mest återblicken på det förflutna, som är en
klarare spegel för vår egendomlighet än det af dagens vindar
upprörda nuet. . .
— För dig, och alla andra ja, hvilka i ro kunna
fördjupa sig i det förflutna. Men sannerligen om flertalet
— och det är väl ändå det, som bildar nationen...
— Nej, tack — det är du och jag och några till,
som äro nationen I
— Jag skänker dig din paradox om du säger mig,
ifall du tror att du och jag och några till kunna utföra
alla nationens uppgifter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
