Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Colleonis ryttarstaty vid minnet af kampen med kräket,
som hånar Gustaf Adolfs namn!
— Öfverdrift hjälper dig inte, Dick! Jag längtade
efter — alltsammans! Efter Sverige, svenskarna,
minnena, nutiden . . .
— Och jag kan svära med »modersmålets dyraste
ord» — alla dess eder — att du bedrar dig! Du längtade
efter jaktslottet och Närike och språket och jorden och
— förstås — samkänslan med ditt folk. Den är ju
sammansatt också af tacksamhet mot fäderna, som arbetat fram
våra naturliga gränser, vår nationella enhetlighet,
grundlagarna, stångjärnet och allt det där! Men till nutidens
Sverige var det endast barnet i dig som längtade! Hvad
skulle också mannen i dig längtat efter? I hvilken del
af det offentliga lif, som lefves just nu i Sverige, kunde
du med stolthet sätta in ditt lif? Medgif att det var
med resignation, ditt tänkande jag kom tillbaka och med
vemod du kände barnet i dig jubla! En nutidssvensk,
som har europeiska idéer, återvänder till Sverige af
pliktkänsla, ty han vill för nästa släkte göra något af hvad
fäderna gjort för honom. Men först och främst kommer
han därför, att hans nerver, hans blod vill det; först och
sist därför, att han här hemma älskar själfva stenarna —
äfven när han stenas med dem!
Hugo lyfte med en vacker blick sitt glas mot Eikards.
När de tömt och åter fyllt glasen sade denne:
— Har du tänkt på att, om vi satte ett par tjog àf
våra diktare, konstnärer, vetenskapsmän och ingeniörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
