Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
PATRIOTISM.
— Sköter han det själf?
— Det gör nog egentligen hans syster, Eleonora,
och hon gör det utmärkt. Julianus är dock ofta hemma
för att förlägga sina dikter, som han kallar sina
byggnader åt godsets folk. Men han bor utomlands, ty han
saknar, säger han, stora linier i den svenska naturen och
i det svenska lynnet. Dessutom lefver han i ett fritt
äktenskap, och ett sådant är ännu en för tin växt för det
svenska klimatet!
— Är han lik sin far?
— Han har inte hans långlockiga hufvud af antik
skönhet, men äfven han är lång och smärt som en
vin-ranka och af .mörkt slag. Öfver lynnet och leendet har
han sin mors soliga dager. Hans far var alltid tyst,
fåordig och hans språk sällan målande, emedan den
djupaste, innerligaste själsnerv finner för mycket köld och
motsägelse i yttre kretsar, för att vilja bära de finaste
och ömmaste mysterier fram ur hjärtats darrande, heliga
hem... Jag skulle vilja säga att hans själs nyans var
blå — den färg, som synes danad ur skuggans finaste
väsen. Men min faster Auroras känsloton var däremot
den gula, själfva essensen af ljuset. Julianus’ färg är
ingenderas. Den liknar himlens i mars efter solnedgången —
hvitblå, gulgrön — alla färger och en aldrig målad färg!
Himlen är då som blombladet om den ännu hårdt slutna
knoppen, våren. Den vårfärgen möter aldrig mitt öga utan
att begreppet harmoni sakta går genom själen. Men säg
mig, innan Julianus kommer, huru du med dina yttranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
