Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKTSLOTTET.
75
Först blir man arg. Den svenska naturen är, tycker
man, så otacksam, färgerna obestämda eller råa, linierna
knottriga. Men så blir allt mer sammansatt. Om man
bara tittar på en enda färg — t. ex. skiftningarna i den
gröna — så kan en målare bli galen! Och hur olika allt
står, när himlen är kall eller varm eller ljum — hur det,
som var pittoreskt nyss, är plastiskt nu; hur färgen, som
sjöng nyss, snyftar stilla en stund senare . . .
— Nu förstår du, Julianus — sade Hugo — att
latas på Dicks språk betyder lefva! Han vill ha tid att
berusas och bedåras, betagas och bedragas af vår svenska
natur, af dess lättsinne och dess tungsinne! Det är också
en underlig natur, som inom sig har både myren och
tallmön och ufklyftan och högfjället och höstnatten och
midsommarljuset och hagar och insjöar och tusen andra
motsatser! Kikard Furumo visste hvad han gjorde, när
han tog nyponblomman — gestalten af fattigdom, vildt
behag och kyskhet — till den svenska naturens
sinnebild. Ty har man älskat ett väsen af denna art, då är det
för lifvet. Ett outsägligt väsen som talar sakta, tystnar
plötsligt; som man anar, som man med ens upptäcker,
som oförberedt ger sig, i en blink återtar sig; ett väsen
af vemod men med ett drömleende, som lofvar lyckan!
|Clag har ofta undrat om icke den nordiska naturens
innersta egenart, dess gåtfulla lockelse och dess evigt
ogripbara väsen ligger däri, att den icke är pittoresk eller
plastisk, utan bara lyrisk eller musikalisk — ton, doft,
dager, stämning? Och därför kräfver den af sina diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
