Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKTSLOTTET. 85
gång ett så suveränt lugn att jag finner det afundsvärdt,
ßenan har, som Bourget träffande säger, genom att stegra
sina intimaste känslor till deras högsta potens blifvit
många människors andliga stamfader — men jag har i
det fallet nog af min egen far och farfar!
Julianus vände sig nu om och sade dämpadt:
Intet månskens trånad öfver dess vatten går.. .
— Du menar? — sade Hugo frågande.
— Att genom gallierns själ aldrig darrat den
all-famnande längtan, som här slog ut i den underbara
törnrosblomman, symbolen af det hela, den mystiska rosen, i
hvilket intet blad fick fattas vid blomningens fullhet!
Det var om denna våra föder med Rikard Furumo drömde,
han, som själf blott var en fraktion! Han motsåg — och
jag som han — den tid dä splittringen är slut och det
helas skådning blir lek!
— Diktardrömmar, målarfantasier ... sade Hugo —
och dock är du hvarken diktare eller målare!
— Jag skall kanske en gång visa er mina taflor!
Men nu vill jag hellre återgå till utgångspunkten för
ert raskrig, nämligen frågan om hvar det typiskt
nationella tydligast framträder. Jag anser också att detta
är hos allmogen, ty där finner man tydligare än hos de
bildade alla primitiva drag. Man möter känslorna i en
mer ursprunglig form. Kärlek, hat, hämndlust, ånger,
girighet, uppträda där med samma energi och
»Unbe-fangenheit» som hos öfverklassen för några århundraden
sedan. Allmogens känslor äro icke förfinade, men ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
