Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
— Tvärtom, jag som min namne, ser det svenska
hos grefven lika bra som hos torparsonen; du däremot
öfverser ofta den senare ...
— Jag har endast reagerat mot den enfaldiga vanan
att sätta likhetstecken mellan nationelt och folkligt, en
sammanställning hvilken utarmat hela vårt begrepp om
det nationella.
— Sant — sade ßikard — jag har ofta undrat på
den svenska litteraturens och konstens likgiltighet för
herregården och prästgården, dessa båda typiska uttryck
för våra mest afgörande kulturinflytanden. Och hur föga
har man egentligen brukat också bondgårdens rikedom —
jag tänker nu särskildt på det måleriska. Vi ha aldrig
haft mer än en genial folklifsmålare och det är Hazelius.
Genom att han lyckligtvis äger diktatur, har Skansen
blifvit, icke en inrättning — dylika skapas af
byggnads-och museinämnder — men ett konstverk. Och sådana
skapas endast af en personlighet, som med geniets
själf-härlighet skaffar sig rätt att uttrycka sig själf. Därför
samverkar hvarenda enskildhet däruppe till att bilda en
organisk enhet ; det är alltsammans komponeradt som en
tafla; stugor och stigar äro satta in i naturen med fullt
artistisk medvetenhet och öfverläggning. Alltsammans
är en helhet, i hvilken vi vid hvarje steg möta en
konstnärssjäl. Däraf kommer den egendomliga tjusning, som
alla känna af skönheten däruppe på Skansen, ehuru fa
göra sig reda för den artistiska skaparglädje genom
hvilken den framkallats. Det är dessutom inte bara en konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
