Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKTSLOTTET.
99
fallit mig in att begära att allmänheten skall kunna
uppskatta en hel del försöksmäleri, sådant i hvilket man
letar sig fram till nya uttrycksmedel. För blotta
ansatser kan man endast begära förstående af de invigda.
Det är först när nydaningen nått fram till
fullboren-hetens, till mästerverkens stadium, som man kan vänta
allmänt förstående och äfven i regeln fär det. Det är
icke förstående, men en smula försynthet vi ha rätt att
fordra för våra begynnelser. Vi kritisera icke ofärdiga
maskindelar eller oplöjda åkrar — bara beundra den
färdiga maskinen och den vajande skörden! Publiken
behöfver heller inte alls beundra våra förarbeten, bara låta
bli att bedöma dem! För konstens utveckling och
nybildning är konstnärens själfpröfning, själfutveckling ett
villkor. Och all födelse föregås ju af ett ofullgånget skede,
all sommar af en vårbrytning! Olyckan är bara att
konstnärerna sällan ha ro — än mindre råd — att behålla
förarbetet för sig själfva. Olyckligt eftersom det alltid finnes
en kritik — den är farligast — som kallar trefvandet
formsäkerhet och formlösheten idérikedom och en annan kritik,
som — därför att förfall och nydaning under vissa skeden
äro förvillande lika — göra nydaningen till tecken på
förfall. Men att kunna skilja nydaning från förfall —
detta är ju både etikerns och estetikerns finaste prof!
Hvem kan då begära att allmänbeten skall aflägga det?
Det finnes hos Tolstoy — mellan galna utgångspunkter
och än galnare slutsatser — några säkra
verklighetsiakttagelser af några förfallsfenomen, som gjort sig allt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
