Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPER.
123
för denna begränsning finnes oändliga möjligheter till
utveckling af människosjälen och af hvar särskild själ;
att ehuru nödvändigheten behärskar vår vilja, eftersom
den danat vår själ, så har vår själ inom sig bland andra
nödvändiga drifter äfven den att växa, en drift, som vi
kunna undertrycka eller stegra. Ingen natur kan helt
omdanas men den kan upparbetas; ingen typ med ens
utbytas, men hvarje typ oändligt modifieras, vare sig för
att höjas eller för att urarta.
Det är på denna visshet hoppet om själens evolution
hvilar.
Inom buddhismen som kristendomen, antiken som
renässansen, hos Rousseaus lärjungar som hos vårt
århundrades romantici möter man samma tanke. Ofta
sammanhänger den med transcendentalism, d. v. s. tron att det
är i en värld utom och öfver denna, som själen har sin
urbild och erhåller sin växtkraft. Vidt skilda människor
inom vidt skilda lifsåskådningar hafva tillhört dessa själens
stridsmän, om hvilka man kan säga som om Kristi
stridsmän:
Lugnt de rida genom natten.
Genom döds och rädslas land
skymta bortom fjärran vatten
helgdagsrikets ljusblå rand ...
Man finner bland dem i viss mening Alberti, Leonardo,
Michel Angelo. Man möter bland dem i
sjuttonhundratalets England en finkänsligt vek ande som Young,
en flammande stark som Blake. Man finner i
Tyskland Novalis, en natur, djup som en grufva, bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
